Nu kommer den känslan igen. Ni vet den dära känslan... Av ångest ungefär. Man känner sig vilse och förvirrad. Man vet inte om man ska välja höger eller vänster. Vilken väg man ska välja så man hamnar rätt. En känsla av rädsla kryper sakta fram. En rädsla för framtiden, en ursäkt för att inte tänka på nuet. Man är för rädd för framtiden men även för rädd för nuet. Vad ska man tänka på då? Gamla minnen? Men man vill ju inte fastna i det förflutna. Men det kanske är bättre att tänka på det förflutna, det håller ialla fall en lycklig.... För stunden ialla fall.
I often wonder why I've carried all this guilt
When it's you that helped me put up all these walls I've built.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar