Dag 2 - Min familj

Då ska jag berätta lite om min familj. Vi är 5 st med mig. Min familj består utav min pappa, mamma, syster och bror. Dom är de viktigaste personerna i mitt liv. Min syster är 29 år och heter Pascale, hon är mycket äldre än mig men trots det så kommer vi överens ganska bra nu på äldre dagar. Jag var väldigt irriterande mot henne när vi var yngre så därför blev det lite bråk. Men hon bor i Göteborg men försöker komma så ofta hon kan hit och hon jobbar även på stena line och trivs bra med det. Hon har allt en syster ska ha och hon är bäst.

Min bror är 25 år och heter Roy, han är också ett antal år äldre än mig. Men det har inte hindrat oss från att hitta på skit roliga saker tillsammans. Just nu bor han i Nybro som ligger i Kalmar län så det är en bit bort härifrån men det är för att han pluggar till trafiklärare. För förut bodde han i Malmö, där jag var ganska ofta. Jag har växt upp med min bror så därför kommer vi överens lite bättre och vi har samma typ av humor och tänker nästan alltid likadant. Många som känner min familj säger att jag är jättelik min bror på sättet. Han är den enda killen jag litar på som mest i mitt liv. Och det är han väl medveten om och med honom kan jag även prata om allt. Det kan jag med min syster också och dom två vet exakt allt om mig och jag om dom. Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut utan mina syskon eftersom jag är så beroende utav dom men jag tackar gud varje dag för att jag har dom vid min sida.

Nu över till mina föräldrar som har stöttat mig hela mitt liv. Och alltid älskat mig för den jag är och respekterar mina beslut och låter mig göra misstag. Min mamma som alla vet är också en person som står mig väldigt nära. Jag vet att mina syskon alltid kommer ställa upp men min mamma är min högra hand och kommer vara den personen som jag alltid kommer vara fast vid tills jag blir en gammal dam. Hon är den som får mig på rätt bana när jag är förvirrad och det går absolut inte att ljuga för henne eftersom hon känner mig så otroligt bra och vet alltid vad som är bäst för mig. Visst är det irriterande att mammor alltid ska ha rätt?

Nu över till min pappa. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag var pappas flicka när jag var liten. Men allt förändras ju när man växer upp och blir en tonåring och det är inte lätt att vara det heller. Men det är alltid svårt för en pappa att se ens dotter växa upp och mogna. Han vet att jag alltid kommer älska honom för han är min pappa men saker och ting förändras och det vet vi båda två för nu är vi som dag och natt vilket gör så sjukt ont. Men jag lovar att saker kommer bli bättre sen. Både för dig, mig och oss alla. Du har aldrig hindrat mig att göra saker som jag vill och allt jag bett om har jag fått utav dig. Du ska veta att jag aldrig kommer lämna dig heller men då får man respektera varandra för att få saker att funka. Men du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, jag hoppas du vet det.