Talking to the moon

Trots alla våra problem och bekymmer kommer du alltid vara en utav dom som står mig närmast. En utav dom som känner mig bäst. Vi har ägnat timmar, dagar, månader åt att bara skrika på varandra och bara vara irriterade på varandra. Men nu har vi märkt, det gör mer onytta än nytta. Det var ju ändå vi två sen jag var liten. Jag skriver om alla på bloggen utom dig, utom den personen som har haft störst påverkan på mig. Både positivt och negativt. Ja, vi vet vad vi gjort och vilka problem vi ställt till med. Men känns det inte bättre nu? När allt är löst. Det tog sin tid och det blev många, många sömnlösa nätter. Men det var helt klart värt det. Jag visar det sällan, för sällan, men jag älskar faktiskt dig och det är lika mycket mitt fel som ditt.