Angel

Snart ett år, snart ett helt år har jag känt dig. Och fortfarande förstår jag mig inte på dig. Du säger att jag ska glömma allt, allt om oss. Du har gett upp nu. Och jag har varit nära på att göra det också, men jag har inte gjort det eftersom jag vetat att det finns hopp. Hopp om oss. Levde jag för mycket i min egna lilla värld kanske? Blev jag chockad över det du hade att säga? - ja. Jag kan inte förneka hur ledsen jag är över detta som har hänt nu. Jag kan inte ens beskriva min känsla. Du förstår inte ens hur detta är för mig, att jag ligger varje natt och gråter över samma sak. Gråta över den ångsten jag har och om jag kunde spola tillbaka tiden hade jag gjort det tio gånger om. Jag saknar dig.