För varje steg jag tar är det ännu ett misstag. Varför kan ingenting gå som jag vill nu. Är jätte trött på detta. Önska jag kunde somna och vakna upp så skulle allt vara borta och ingenting av detta hade hänt.

Det var skönt att sitta vid din grav idag. Det var längesen och jag kan inte förklara hur mycket jag saknar dig. Det är hemskt hur man kan sakna en människa så mycket. Men allt var mycket bättre när du var här. Kommer du inte ihåg det?